Familjen Flintas äldsta

Som jag nämnt tidigare, så brukar vår familj kalla oss till Familjen Flinta.

Vi e rätt duktiga på att agera klantiga.

 

Det senaste som jag kan lägga till i min portfolie hände igår morse.

Kl 6.30 skulle jag starta från jobbet med hyrbilen. I sista minuten som vanligt anlände jag alltså till jobbet och lastade över arbetsväska, frukostsmoothien, finkäderna till kvällens mässa som jag skulle jobba på, och skolmaterialet som jag skulle förevisa under dagen på utbildning i Vasa. Jag sätter på full-speed på värmen i bilen, och börjar därefter raskt skrapa av rutorna.

 

När jag sedan skall hoppa in i bilen är dörrarna låsta! Så där står jag ute i kylan och stirrar in på mina grejer, i en bil som går på tomgång med full värme på.

Först blir jag panikslagen eftersom allt är i bilen och jag dessutom kommer bli försenad till Vasa.

 

Efter 5 min inser jag att jag har min privata telefon i jackfickan (thank Good!), ringer gullet som får lugna en panikslagen och förbannad Sarah. Gullet lovar komma in till stan och hjälpa mig. Medan jag väntar på honom inser jag att jag inte låst min egen bil ännu, och därmed får jag tillgång till mina egna bilnycklar åtminstone, och dessutom arbetsnycklarna. Hallelujah!

 

Därefter in till byrån och gräva efter hyresavtal, och därefter sitta 30 min i telefonkö innan jag får tag i rätt person som meddelar att de måste komma med reservnyckel från Vasa.

 

Skiter i bilen och meddelar kolleger om att bilen kommer gå för sig själv på gården då de kommer till jobbet. Hoppar in i egen bil, med lite pengar och frukost som gullet hämtat åt mig och kör 1 timme försenad till Vasa.

 

3 timmar tog det sammanlagt tills de fick v bilen, och då var det varmt där kan man säga. Innan mässan fick jag alltså återvända till KRs, innan jag körde till Närpes, försonad med en förstörd frukost, finkläder och körkort.