Så börjar dagen vara här. Imorgon är den dag som jag fruktat för hela sommaren. Dagen då jag kommer utsättas för mobbning, orättvisa och totalöverkörning.
Det som jag ändå är mest rädd för är att börja gråta, och vet ni, jag tror inte det är långt till den gränsen.. Det andra är att jag inte får tappa fattningen.. jag får inte börja skrika och ropa om hur orättvist det är. Kommer ha "huset" uppskrivet på ett block bredvid mig, så att jag håller fokus på det som är viktigt. Mitt & Gullets gemensamma framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar